Livet vrider sig stundtals
lyssnandet
öppnar förståelsen

Intill bryggans kant
lyser gula blommor
efter stigen
en ensam maskrosboll

Platsen rymmer
mina bästa
och värsta minnen

Närvarandet
från er som lämnat
omsluter mig
i trädens viskande ton

Står intill graven
samtalar med
mina föräldrar

I parken på
mittemot kyrkogården
vandrar jag bland träd
jämngamla med mig

Om världsläget
vet jag just nu
ingenting

Någon sade
mod är att våga fast man är rädd
annars är man en lite lort

Vad är det jag ska våga?

© Eva Hedlund fd. Langrath 2026