Att få ge en stund av stilla gemenskap, skänker inte enbart mig själv ro och frid i tanken. Det skänker även nya versioner av dem själva, att få omfamnas i. Ett omklädningsrum för sinnet.

Dess stillsamma, vackra eftermiddagslur.

Möjligheter är från början ett tankefrö som tar sin rot först i hjärtat. Igår fanns det en bjuden inre frid uppdukad av mitt klossbygge av mina egna kemier. Den frid som vågade tänka att om även jag kan tänka mig till föreställningen om att faktiskt kunna vara genuint önskad,

så kan även andra det.