Det är en sen kväll i mars och du mjuknar i min famn. Försiktigt drar jag ut hårsnodden ur ditt långa, mjuka hår. Jag tänker alltid på Simson i Bibeln när jag tvinnar det runt mina fingrar. Jag har bett dig att inte klippa av det. Det luktar som godis och dig.

Jag pussar dig på huvudet. Smeker dig över kinden tills du somnar tungt och tryggt. En mjuk man i en mjuk famn. På natten somnar vi mun mot mun. Två nervsystem som finner vila i varandra.

På morgonen vaknar jag i ett rum som luktar du. Varmt, jordigt. Som planteringar på våren. Som stadiga rötter i marken. Sådan är din doft. Doften av trygghet.

Du ler mot mig och jag tänker att det är äkta, att du är min, att vi är vi.

När du gått stänger jag sovrumsdörren för att hålla kvar din doft ett tag till.

Det är sen april och den mjuka mannen har hårdnat. Ditt ansiktsuttryck går inte längre att tyda. Dina rörelser är hetsiga, distraherade, alltför ivriga. Pekande mot ett helt annat håll än mig, oss. Din blick flackar och jag lyckas inte längre få tag på den. Du möter inte längre min blick. Du möter inte mig längre.

Jag drömmer på natten om att du blir förhäxad av demoner. Jag pussar din panna och går.

Det är maj och jag känner inte längre igen dig. Jag uttrycker längtan. Saknad. Smärta. Du täcker skärmen med glada smileys. Täcker över mig. Täcker över något onämnbart. Täcker dig själv.

Du ringer mig en kväll efter att ha varit i kyrkan. Du säger "nu har jag frid". Det låter som att du säger något helt annat.

Du ler påklistrat men märker inte hur hela ditt ansikte krackelerar. Jag undrar om mannen som jag älskar finns där under sprickorna.

Jag frågar dig om det, men du viftar bort mig, kletar ännu fler smileys över. Som om det skulle hjälpa.

Det är slutet av maj och leendet blir arrogant. Det är ett leende som säger att du inte behöver mig längre. Sättet du bröstar upp dig på, som vore vi i kamp och du har vunnit. Med spetsiga ord och pansarhud har du vunnit.

Jag gråter mot det kalla, hårda, pussar din panna och går.

Jag hade dig några månader. Några nätter hade jag dig i min famn. För en stund så var du mjuk. Ett tag så var du min.

I mitt inre tvinnar jag fortfarande ditt mjuka hår runt mina fingrar. Somnar mun mot mun.

Men du är någon helt annanstans.