Frank kom som i samtal med en typisk främling en gång och efter en stunds samtal ville främlingen som artbestämma Frank som ju brukar vara en smula egen, som konstnär, får en ju vara det och inte för att han är precis ornitolog, men ägg i mössan, det har han allt haft. I alla fall så slängde främlingen ut ett som lockbete och Frank var förstås inte fullständigt som tappad bakom en vagn, utan som hakade på sådär som följsamt.
- Du taler då som en riktig dumskalle, sade främlingen och sken med hela ansiktet.
- Det är väl inget konstigt, replikerade Frank, även han som lätt förnöjsam. Jag är ju en riktig dumskalle, då är det ju inget konstigt om jag talar som en.