Första sommaren bar allt framåt,
hud mot lakan som höll kvar dagens värme,
fönster på glänt som släppte in ljus
som följde kvällens rörelse och dröjde över taken.

Promenader genom kvarter som tystnat,
vi delade cigaretter, delade hemligheter,
skratt som sprack i asfalten
och lämnade minnen ingen ser.

Löven ligger som kvarglömda ord
längs trottoarens sprickor,
vinden river i det som varit
utan att fråga om lov
och söker svar.

Oktober: din jacka på stolen,
din röst i ett rum bredvid,
vissa somrar fortsätter andas
långt efter att tiden går vidare.