Jag klär på mig mitt glada ansikte
Det stramar vid tinningen
och munnen rätas ut

Det är inte mitt ansikte
jag har lånat det
av en handelsresande i skuld

Jag klär i lycka
men väljer alltid sordin
provar olika miner
i upplysta fönster
men lysrörsmeddelanden
är svårtolkade
för oss som inte har något stjärntecken

Du påpekade grandet i din broders öga
men var själv den som bytte trottoar

Du skriver från Berlin och frågar:
sågs vi över borden
eller mellan?

Minns när du skurit dig
och försökt stoppa blodet
med toalettpapper
Det raka snittet
suturtrådsminnen

En natt på psykakuten
En morgon på altaret
Vi levde i mellanrummen

Rör mig varsamt genom natten
och tänker på alla dem som bär på en sorg
men maskerar sig bättre

Precisionspatrullen
skrapar bort allt som natten
lämnat efter sig