Vem av oss var jag?
Vem av oss var du?
Endast natten vet.
Kanske var du jag.
Kanske var jag du.
Så länge månens poesi hörs.
Jag är jag.
Du är du.
Fastän ibland så ombytta.
Fjärilarna ovanför vattenbrynet viskar:
Finn er själva.
Var er själva.
Timglasets ärr stilla ruvar.
Sanden rinner ännu.
Jag inte längre undrar.
Vem är jag?
Vem är du?
Jag lägger mig i trygghetens mjuka dun.
Omfamnas av gryningens dagg.
Ingen tvekan längre.
Ingen alls.