det är så överväldigande hur mycket man inte vet om människor.
även om man är förhållandevis nära så känner man dom inte.
inte helt

en tillsynes glad och rolig människa
en som alla vill vara med

är DEPRIMERAD


sånt får mig att tänka
det borde ju inte vara så konstigt egentligen
jag är ju som den nämda överstående
egentligen

och alla människor är ju egentligen precis lika komplicerade som en själv

lika glad
sprallig
arg
rolig
avundsjuk
ledsen
deprimerad
kär
grubblande
ensam
rädd
modig
osäker

att alla 6 miljarder människor är det
men ibland är det faktiskt lite svårt att förstå
för när man gör det
känner man sig så liten och obetydlig

men lite härligt också
att alla andra är här
med mig
tillsammans


det är trevligt tycker jag