Vandrar andfådd,
på elefantstyltor längs med en asfaltssvart tågperrong,
tänker på att där framme är rulltrappan som ska ta mig hem,
in under täcket av fejkat gåsdun och febersvett,
kopplar av, kopplar på,
maskinen som ska ta mig runt,
den gör ont att kontrollera den,
jag låter den vara nu,
låter tankarna fara en stund,
i askamolnet som någon blåst,
nu får de fan flyga högt,
krångla inte med mig, gör inte det snälla,

Låt mig bara andas eller dö,
utan ditt satans mcdonaldssugrör