Ska skriva en dikt nu,
en sån som man skriver för att man känner för mycket,
då känslorna inte vet vart de ska bli av, så blir det ord av dem,
sen sätter jag kommatecken i slutet av varje mening,
för att visa alla att det här är en verklig dikt,
jag kan skriva dikter,
och de hjälper mig lite grand,
för jag får berätta om sånt jag tänker,
och ingen ifrågasätter,
för jag har ju skrivit en dikt,
jag kan skriva adolf hitler,
för det är en dikt,
och det är kommatecken i den,
och nu ska jag skriva fitta, och bögjävel,
för det är ändå en dikt,
och den är som min familj,
som min frihet,
och mitt tvåmannatält,
och ändå får du inte komma in,
mer än som ett du,
och inte Jesus, som är en tönt,

här finns bara plats för mig,
och den bild av mitt hjärtas magsår,
som jag kramar i natt