Morgonen dukade stilla

två koppar väntade på ljus

rösten var lågmäld

dagen fann sin egen rytm

bröden delades

elden värmde

Åren lärde händerna att finna

tystnaden bortom ord

med leenden där de vilsna orden

blev vägvisarens skatt

kvällsljusens vilande

hemfridens andning

ställande en undran om huruvida den

tidlösa kärleken blev mogen vartefter år

hjärtan lystrande efter världens stillhet

under de speglande fönsterkarmarna

... nära