Fälten ståtar övergivna
bakom hemmens knutar
Vem skall skörda, vem vill dväljas
inom hus som lutar
gråa och med spräckt, förvridet trä
Likväl, där åt något håll
den vakna blicken pekar
har från en veranda hörts
de ystra barnens lekar
nära vägens skuggande allé

Fryser gör ni, frön som vaggar
på de tunna strängar
ruggade av blåst som piskar
era åkerängar
i den stilla vinter som fått rot
Lyktors ljus syns inte mer
vem skulle dem ju tända
Herremannen från sin mull
kan aldrig återvända
stiga över tröskeln med sin fot

Månne är det bäst att friden
över platsen stannar
tom på varje vurm för det som
lidandet förbannar
även den för vetenskapens skull
Somligt gött av rikedom
bär än sin smak av galla
obönhörligt, likt den snö
som pinande ses falla
över minnets spöklikt vita ull.



7/8 2025