Dina fingertoppar ritar kartor på min hud
långsamt, som blindskrift i mörkret
och jag känner igen varenda millimeter
av den historia som vi berättar tillsammans
ett språk som ingen annan skulle förstå

Någonstans mellan sömnens gränsland
och det krassa morgonljuset
ligger en sanning gömd i dina händer
en hemlighet vi båda sväljer undan
och aldrig säger högt

Din nakna hud är en hel stad som jag vill
gå vilse i varje natt
i julivärme mellan höghus av nerver
och gator av ärr
finns en väg som alltid leder tillbaka
till mig själv
om jag först bara följer dig hem