jag samlar på vattendroppar
i skålen blänker det och jag
häller i gipspulver och rör om

det finns gipsbindor och jag
gipsar fast det hemska på hönsnätet
mina händer arbetar jag sluter mina ögon

känns tryggt att arbeta med utställningen
vi som är ett team tillsammans kan alla få
ställa ut till varje konstverk skriver vi poesi

så blir det en samlingsutställning
det som besöker utställningen får
ta på figurerna det gör inget ifall
något går sönder likt det vi känner

runt verket är det korta texter från teamet

Jag ville ha den i PK Huset Göteborg
där finns det rum för skapande där
finns det besökare till utställningen

där finns vi så tänkte jag

ska jag tjata på vården göra mig omöjlig

det här blir bra ifall en pedagog är med

den som har rummet på PK Huset
är med och hjälper oss tillrätta där

så tänkte jag
misshandel förstör så mycket för en
nu får jag äta medicin resten av livet

det känns så bra efter att ha gjort
gips och lera figurer fått det hemska
att ta fram ur en minnes bild känna
och förlåta sig själv för det fastnat

så tänkte jag

det hände sånt där ända sedan jag var ett barn
sen blev det bara värre och hemskare i vardagen
jag blev sjuk tillslut och nu får jag uttrycka mig

måste bara ta hand om mig och inte tillåta mera

när jag är ensam funkar inte livet för mig
det är då misshandeln tar sitt grepp om mig
det är ingen kram det är våld tyst våld och
ingen vill hjälpa till att ge trygghet förutom
teamet som kunde träffas en gång i veckan

så tänker jag

imorgon också och alla dagar efter det