Det  växer höga  tistlar längs vägen

De bär på så mycket ovetande tid

Taggen sticker och  gräver sig djupt in i handen

En stark smärtfullhet där och då

Ger också en impuls av sårbarhetens smärta

Andas djupt in tar ut taggen från handen

Lugnet tar vid en tistel är bara en tistel som växer vid nuets vägkant

Rädslan försvinner sakta bort ersätts av en inre styrka

Går   vidare skuggorna dansar över vägen

Det krävs mod att tackla ögonblick  utan att tappa stegets gång