Sömnig vandrar jag på gatorna;
kanske hittar jag en planet
värre än denna.

Syret börjar ta slut,
och temperaturen stiger snabbt.

Jag söker skugga under träden
för att uthärda värmen, medan andra
tillbringar en kall natt på sjukhuset.

Under tiden väntar jag på
att årstiderna ska växla.

Världen rusar mot sin mållinje
utan några alternativ kvar,
medan andra bestämmer vårt öde
och försöker lura oss att tro att
allt är väl – i Guds namn.

Vi fortsätter att gå, med en gnagande
oro i våra sinnen:
Vad handlar allt detta om?
Osäkerheten dödar oss.

Vi har förlorat så många decennier
och väntat på att allt ska ordna sig.

©E Nordin