Efter midnatt
är ljuset så svagt härinne
som från tiotusen förflugna galaxer
med tusen miljarder världar
i dessa så gott som tomma rymder,
där det glesa & glaciala råder,
& husen puttrar fram i ytskikten
med inåtvända fönster

Nattljuset i Norets östra julisommar
i Norrbotten
är ett silande tunt pulver
som knappt känns på huden
och nästan upphör
så snart det anas,
som flackande befruktningsögonblick
i artrika dikeskanter
när sekunderna passerar på styltor
ute på landsvägen

Jag kanske inte finns,
men hör frysen nere i köket brumma
som ett sjok humlebrahminer
med frodiga hemligheter
i högsommargrönskans kvävande biomassa
där jag gått barfota
i alltings intensiva tillfredsställelse,
i fukt & värme
och organiskt livs bästa chans

I växthuset briserar tomatdjungeln
vänligt men bestämt
omkring den som vågar sig in,
så omslingrad av grönskan
– som vet vad den vill