Min resekamrat och jag går på en stilla gångbro, på väg mot slussmuséet i Trollhättan. Vi har i hettan kommit till mitten. Plötsligt larmar och blinkar det - måste röra sig om att bron skall öppnas?!? Min kamrat fattar galoppen först, hojtar till smått skärrad, men fortsätter naturligt framåt, driver på stegen till närmast springande. Jag vänder istället bakåt, rusar instinktivt till den "tryggare" sidan som vi kommit ifrån, vars bit redan fungerat. Vilket håll som egentligen är närmast kan man knappast avgöra. Vi måtte ha sett ut som två skenande hästar som tillfälligt tappat kontakt med respektive ryttare?!

Bägge hinner förstås gott och väl ställa sig i säkerhet, innan bron går av på mitten - uppåt. Skönt att vi slapp rulla längs sluttande asfalt..! Arbetar några som brovakter än idag? Hur systemet och/eller någon människas blick hade reagerat - ifall vi hade dröjt kvar på bron likt rörelsehindrade personer - vet vi inte. Kan bara lugnt utgå ifrån att öppnandet skulle ha väntat. Även om en stackars katt, en parkerad elscooter eller ett troll hade stått på bron?!?

Emellertid är jag hemskt nära att få den lilla bommen i skallen, omedveten om hur jag just ställt mig exakt där den skall fällas ned. Aldrig förut har jag väl befunnit mig på galen sida om en varningssignal i aktuellt läge?! Å andra sidan är tågspår ingalunda 92 meter breda, som denna bro ska vara på längden.

Sedan får vi vänta var för sig på att promenera vidare mot slussen, för att se segelbåtarna sänkas ned åtta meter. En kvinna noterar att det står 13 minuter till bron skall bli gångbar på nytt - så de grunnar på andra cykelvägar. Jag meddelar att båten redan passerat - så bron borde stängas nu - och mycket riktigt var även den digitala informationen felaktig. Precis som pilen pekade tokigt för hur stigslingan går - vi hade redan tidigare kunnat fortsätta längs samma sida om kanalen. Då hade vi sluppit passera bron alls, istället för som nu dubbelt.