Så står man just där
ensam och uppgiven
undrar varför är här
all mening som fördriven
hopplöst är ödet
inför flödet utav tiden

Å andras vägnar gagnas
lyckans sälla ljus
och spiralen ständigt agnas
med fåfäng glädjes rus
ty samma morgon väntar
väl längtar i dess brus

Samma morgon väntar
var dag som förrut
i nacken städse flämtar
en mardröm på ständig lut
som menlös strävan skymmer
och rymmer alltets slut

2024-11-24