Vindens sus
Genom grenarnas verk.
Regnets brus
Hör jag helst.

Så stilla en söndag,
en söndag som regnar bort.
Och jag tänker just idag:
Är jag en turens sort.

Det är att återhämta sig.
Det är stand by.
Medan molnen tömmer sig
finns tid för bara mig.

Så jag slumrar till ljudet
av grenar som rasslar.
Och tänker att nu
är ingen tid att hasta.

Regnet faller
och jag med det.
Sakta, så sakta,
rinner jag ner.