Täcket gör som havet, skyler över gammalt skepp
tar det med till drömmarnas planet
håller sina skatter i ett ömsint modersgrepp
smeker med sin visa munterhet
Natten vakar utanför, i mörkrets blöta sky
andas den på rutans blanka glas
vet att den som sover inte trår sitt paraply
Blomman står vid fönstret i sin vas

Följ mig genom rymden, vädjar leende John Blund
ta mig i min hand och följ mig ut
Nog är jag väl värd att bli ditt sällskap denna stund
Kanske minns du resorna förut
Ingenting är enkelt, ej i drömmen eller här
där du dväljs och känner dig så trygg
Viktigt är att också under sömn du något lär
vilandes på sida eller rygg

Havet gör som täcket, vänder sig från natt till dag
Bottnens alla skatter följer med
till ett ingenstans, där minnets makt är ganska svag
då de gärna leva vill i fred
Dagern syns i fönstret till en blommas stora fröjd
i den skira morgonsolens land
Skutan uti havet månde aldrig göras röjd
bortom gryningstimmans röda band.



24/8 2025