Jag betraktade
din vanlighet
och ville bort

Jag började sopa undan

dialekten
frisyrerna
attityderna

med min vandringsstav

Gräsmattan förvandlades till prärie

Visst hettade det under fötterna ibland
när prärien brann

Vanligheten ropade:
Vänd om!
Prärien brinner!

Men den källa min vilja
kommer ifrån
kan du aldrig tömma

Vinden tar tag i mitt hår
elden får fart
och jag säger:

Vi börjar alltid om.