Vinden vandrar mellan vete och råg
den lyssnar där ingen talar
Den smyger tyst likt en stilla våg
genom gärdsgårdar i naturens salar

Stannar till vid blommors parad
och njuter av dess doft
Lyssnar till stilla fåglars ballad
där drömmar väcks till liv av stoft

Sedan bjuder kvällen upp till dans
till stjärnornas ljus
Som tänts för liv, för hopp, för chans
att njuta av liv i gudarnas hus

Samtidigt speglar sjön ännu dagen
viskar stilla om igår
Kanske den påminner i sommarhagen
att den både ser och förstår

Att ord som aldrig blev till tal
blott får följa nattens vind
Får bäras fram över berg och dal
i väntan att få kyssa okänd kind

Först då förstår vi att varje sensommarnatt
är en hälsning från förr
Förfäders drömmar både sorg och skratt
är hopp om liv genom tidens dörr