Det svåraste jag vet
är att kastas mellan hoppfullhet
och hopplöshet
jag vill vara sval och neutral
jag vill vara mitt emellan
men det är jag sällan.

Känslor verkar inte
vara till för att jag ska trivas
de ska bara stöka till och rivas
låta mig stiga till euforins höjd
om jag bara kom halvvägs
vore jag nöjd.

Att ständigt vara på lyckojakt
men ramla ner i sorgens schakt
jag känslorna bannar och klandrar
när de meandrar
jag önskar de lämnade mig i fred
för känslor är inget att leka med.