Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ensamhet [italiensk sestett]

Jag sitter kvar vid fönstret dag som natt.
En ensam lykta vid hörnet ger sitt sken
och staden andas tungt i höstens ljus.
Gryningsljuset gör mig trött och matt.
Jag sitter kvar fast timman blivit sen,
och ensamheten blir mitt eget hus.

---     ---     ---

Italienskt versmått

Verser
Sestett

Stavelser
Jambisk tetra- eller pentameter

Rim
abcabc


 


Bunden vers (Annat versmått) av sphinx VIP
Läst 68 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2026-08-12 06:54



Bookmark and Share

  Sparvögat VIP
Dag blir Natt ~ Natt blir Dag
I ensamheten vilar jag ~
Så vilar längtan…

Vacker ton i orden!
2026-08-13

  Öknens Ros VIP
En ensamhet som kanske inte är självvald, fint skildrad. Ett nytt versmått också, du är duktig på det.
2026-08-13

  Max Poisé VIP
Skoj med nya format!
2026-08-12

  Marita Ohlquist VIP
Tolkar texten som längtan och väntan efter att vara på den andra sidan fönstret.
2026-08-12

  Kungskobran VIP
En melankolisk betraktelse om ett liv som tycks gått i stå. Ensamheten är en tröst.
2026-08-12

  The Viking VIP
Fint! och ytterligare ett versmått jag inte visste fanns!
2026-08-12

  Dolcehalit VIP
Roligt med ytterligare ett versmått, och en del pyssel, antar jag.

Att sitta vid fönstret kanske en symbol om väntan och en dröm om andra horisonter, men som ändå har en fysisk begränsning.

Snyggt!


2026-08-12
  > Nästa text
< Föregående

sphinx
sphinx VIP