Lockande toner

från sargade strupar gör

ont att höra ty

slukhålens kvicksand  kväver

de sista andetagen

flämtar till innan

mörkret släppt sitt grepp sjunger 

maran på sista 

versen när solens första

strålar driver bort daggen 

känner hon sig fri

att möta dagen i  en

vemodig blues 

tillägnad sirenernas

öden i havens mörker