Dina hjärnsynapser
Lockar inte fram
Röster
Skapar inte rum
Att kura ihop i
Eller skratta
Och vika sig mot stengolvet
Bara för att låta tårar
Slingra längs sprickorna
Rakt in i den öppna elden
Där rage bränner

Nej för med dig
Är jag lika stel
Som stenen