Plötsligt detekterar jag, i min förhörsledarkropp,
aningen av ett hot,
outtalat, kanske obefintligt
– men hotets karaktäristiska typbeteckning
svävar oavvislig kring någon
som plötsligt kommit för nära,
bröstgänges, in my face,
och jag släcker alla mina offentligheter
för henne;
drar mörkläggningsgardiner
för alla sociala mediers vräkiga skyltfönster,
ledsen att behöva fatta beslutet
att avvisa den enda som visat ett aktivt
och genuint intresse
för min konstutövning, på flera år,
t.o.m. för – ja, kanske särskilt – ljudkonsten,
i rena hull-och-hår-glufsandet...

– men den uppflammande sociala-media-kontakten
visade sig tillräckligt tveeggad
för att motivera den abrupta nedsläckningen,
som nog plågar den utestängda,
i vars miljö fröet till våld tycks bo