Tellus är en eldfängd balsakuliss,
buktande med betäckningsfrossa

Barrskogsbältet, jordens törnekrona,
är fnösket;
Homo sapiens, med sin urgängade metabolism;
elddonet

Människan
är självsäker & uppblåst; överbefolkad,
såpbubbleskör,
på drift med J. Kerouac
och sin lekkamrat döden,
som drar sig i skäggpiskan, MC-klubbspatriarkaliskt,
och mumlar; ”Ja för fan, ja för fan!”
när Tuonelas svarta svan lyfter ur Saimaa
med rykande vingar,
och Ilmarinens hammarslag ljuder
i bakfyllehuvudvärkens efterbrännkammare;
Dorisburgs spretande höstruiner skira
på horisontens brännskador

Men kosmos låter välvilligt Silverkatten stå och trampa
på min bröstkorg i Dödsskuggans dal,
djupt under Perseidernas framfart
under en paus i mina hedersuppdrag