Det var då minsta myra grep varje korn
stormen tog vid mjölken välte ut
knappt ett spilkum i botten fanns kvar
framför brasan satt grannsämjan,
värmen skrev väggar och tak med rött och guld
det var då regnet näst intill släckte elden
Vinden satte läppen till sin silverpipa
blåste en så fasansfull ton,
att världen begynte att frysa

måtte människans goda få lysa.