Som jag skaldat,
har jag skrivit.
Jag har ristat runor
med mitt stenhuggarspjut.

Där finns sagor.
Där finns sanningar.
Där finns alla dagar
som inte blev till handlingar.

Länge har jag ristat.
Länge har runorna styrt.
När jag ser vad jag missat
så är det utan ett ljud.

För jag skriver som känslorna kommer
och gudarna älskar det.
Aldrig kan jag känna ånger,
som om Valhall själv har förkunnat det!

Mina runor är mystiska.
De har själ.
Mina runor är magiska.
Just för att de är vad det är.

Och en dag ska du dem se
och tänka med fart.
Hur kunde han mäkta med
att skalda så klart?