Mandelblommans vita kronblad lyser som lanternor på ängen och fångar  droppar av ljus, där vildbin badar i doften och göder sig på nektar. Baktunga av pollen vinglar de vidare till nästa blomma. De är fullt upptagna och märker inte den betande mulen intill, som mejar gräset i svepande rörelse och undviker mandelblommans bittra smak.

Några kor vilar i skuggan under ekens vidbrättade krona och klipper med öronen i irritation över flugorna. De tuggar rytmiskt. Det malande ljudet blandas med vindens prassel i gräset och insekternas svärm av toner.  

Jag sitter i skuggan lutad mot stenens svalkande ryggstöd med det rogivande omkring mig. Här och där försöker vassa grässtrån sticka genom filten och tillstukade växter bildar knöliga dyningar. Det som till en början skavde har efterhand plattats till av min tyngd. Skuggorna blir allt längre, och en kylslagen vind stryker över bar hud och väcker mig bort från raderna i boken. Jag reser mig upp och går hem när mandelblommans kronblad sluter sig.