Sinnet lämnade dystert rummet
Som en dröm.
Vände sig till det kalla, molniga ljuset
Och ruvade som på något
Som lyfts ur sömnen,
På grenen, som visar sina kroppsliga löv
Färgade som skuggor,
Som drar dem tillbaka från natten;
Begrundande hur många nätter sedan
Den underbara skaran
Häckade bland dessa löv,
Berättade med sina olika tungor
Självens historia;
Eller om jaget hos dessa löv,
En bild som motsvarar en verklighet.
Eftersom ett äldre sinne
Nu måste gräva så djupt ned
I sömnens brunn, efter en sådan bild,
Eller efter en främmande natur.
Om den alls kommer fram
Kommer det att komma
Oförglömligt ut ur sömnen.