I mina barnaögon var Helsingfors
frihet,
ljust och oskuldsfullt.

Min morbror tog oss runt i staden i sin Mazda
och det var alltid sommar

Borgbacken, Arnolds
och rösterna i högtalarna i köpcentren
det var något annat än lokalbutiken ute på vischan det!

Jag är en vuxen kvinna
svänger runt ett gathörn
och står plötsligt öga mot öga med Herr Engel

Han har en tendens att överraska mig.

Idag säger han: "Du känner dig fri när du kommer hit, eller hur?"
och sneglar över min axel

Jag följer hans blick
ser mig inte för
och snubblar på något

En trädrot
som ser ut som någon gnagt på den

En utmärglad man reser sig från marken,
tar roten,
och äter upp den helt och hållet

"Du går till K-butiken du när du är hungrig" säger han

"För oss röda fångar fanns det till slut bara trädrötter kvar"

Trädrötter? Han måste väl ändå mena morötter? tänker jag

när jag fortsätter mot Skillnaden
med mycket pengar i väskan

Är rädd för rånare
men det är bomber jag tänker på

och femtio människor
som bara skulle gå på bio

Jag måste åka hem
men blir ännu hejdad av en man
som säger att han arbetar på inrikesministeriet
och letar efter en mordbrännare

Jag känner igen honom
inte hans utseende
men han känns bekant

Sedan ser jag boken i min hand: Dags att sluta läsa!

På järnvägsstationen vajar Ukrainas flagga.

Jag undrar om långväga resenärer
nu tror att de kommit till Ukraina.

Men sedan tänker jag:

Det spelar ingen roll

Avlägset i tid,
avlägset i rum

men ändå här.

Hade gärna pratat mer med Herr Engel
om det.

***

Historisk bakgrund:

Efter inbördeskriget 1918 hölls omkring 20 000 röda fångar i fånglägren i Helsingfors. Förhållandena var svåra, och omkring 1 550 människor dog, de flesta av svält och sjukdomar.

Den 8 november 1942 drabbades Georgsgatan i Helsingfors av ett sovjetiskt bombangrepp. En bomb slog ner vid korsningen med Stora Robertsgatan och dödade 51 människor, bland dem barn och biobesökare som hade lämnat biografen Tivoli under ett flyglarm.