Jag är en spegelbild av mig själv –
en stel emfas,
tarmen full av vidrig gas,
murbrukad, rättsvårdad, rådbråkad, radbruten;
alltid stor i truten,
skriftställd tillrätta,
skrattar i mjugg åt kloka & mätta

Jag är en spegelbild av mig själv –
har tänjt på grammatiken, äntrat granna tiken,
förskriven & besviken, börjat räkna mig bland liken;
legat lack i varje legat, luggsliten efter allt tjat,
myggbiten,
fullskiten,
lurat på sammanhang,
på efterklang,
läst på om semesterlagen,
som Dylan uttrött på de feminina behagen

Jag är en spegelbild av mig själv,
mig själv till fördärv, så sur & kärv,
alla kundtjänsters öronskräck,
de bönar väck, ack, väck!
Jag tär på en tveksam egennytta,
genom att stå här hotfull och hytta;
tar skriftställning mot allt & alla,
mot båd trista & balla,
till soluppgång & kosmos genomblödning,
till svetsning & 1950-tals-lödning

Jag är en spegelbild av mig själv,
till var symbolblotad omständighet,
ofta högblodtryckt och alltför het,
men livstrappetrött och förspeglad,
önskar att Pandorasken bleve förseglad

Jag är en spegelbild av mig själv,
klädd i röstkort, i läder som Anna smort,
& samma summarums sunkiga summa;
i smekningar, blott alltför ljumma,
en halvdöv Spotify-katarsiker på rulleskidor,
på sommaren akupunkterad av nålvassa svidor,
öronbedövande ålderstigen;
snart kommer döden, änterligen,
en spegelböld i sprucket glas,
ett flintskalligt jävla as,
en slashas, en bitter parafras,
en dräglande önsketänkande,
vars önskningar är rent kränkande,
en ät-och-skitmaskin, en dårfinksornitolog,
som knappt duger död för en patolog
en kött-och-blodmaskin i skinnets säck,
som bara producerar piss & träck

Jag är en spegelbild av mig själv,
gammal, tunn & tärd
i denna invasiva värld;
sommarmolnad & regnskuren,
inmurad i Klagomuren
stumfilmad i svart & vitt;
skit i häcken, piss i pitt,
varsebliven, på svältkost fullmatad,
inte så ofta älskad, inte så sällan hatad