... inser inte bara
de som valt att återvända
efter det
att de nått vägens slut ...

Men när
man varit där
och återvänt igen
och igen och igen ...

... blir allt 
så innerligt
översinligt
uppenbart ...

... varför 
man oavsett vad
likväl 
igen och igen och igen
väljer att återvända
för att få stanna kvar 
ännu ett litet tag ...

Med tiden
blir gränslandet
och dess 
händelsehorisonter
alltmer likt
plastiskt ogreppbara
tidsöverskridande fronter ...

Vad det innebär
för den som varit där
och återvänt
är synnerligen svårt
att förklara
för någon annan
som ej varit där ...

Det gör det
stundom svårt
att ej
drabbas av
såväl
en känsla av vilsenhet
som av 
en outgrundlig insikt
om innebörden
av verklig ensamhet ...

Den enda lindringen
mot allt detta
och som 
får en återvändare
att känna att 
valet varit det rätta ...

... är 
kärlek
beröring
närhet
tillsammans 
med den rätta ...

Den för vilken
man ej behöver
vare sig
förklara
försvara
eller ens berätta
förrän det känns
relevant att göra så ...

... vilket ej kan ske
innan man vet
att den förmår
såväl 
att se som förstå
hur väsentligt det är
att inte behöva dölja
konsekvenserna 
av att återvända
efter att ha varit där ...