Jag gillar att skriva poesi
just för friheten det ger
att kunna skriva som det känns
just nu och här -
mina ord är ganska enkla
mina teman väljer sig själva

Jag mår också bra av att läsa poesi
för det är som att få kontakt
med en annan människas inre
inte att förglömma
att poeter ofta är väldigt bra
på att brodera med ord...

Poesi talar ofta en sanning
som inte går själen förbi
det är inte som statistik
inte som mäta och väga
eller bedöma
mera som ana och drömma...

I mitt leende skymtar en tandlucka
jag har en gammal förlossningsskada
och besvärlig tarm
76år gammal väger jag 100kg
men egentligen säger det inget
om hur fantastiskt det varit att få föda
eller om hur vacker jag känner mig ibland

Om någon frågar mig om mig och mitt
känns det som att jag talar osant
om jag bara nämner yrkesfronten
(hoppjerka)
eller ekonomin
(garanti-pensionär)

ensamstående mor till tre barn
kan gå an
visst berättar det något
om kärlek som fått växa
till styrka

och en dans, en målning
ett plagg som jag ändrat om
visar åtminstone mig själv
att jag är fri
att ordna mitt liv
på mitt eget lilla vis...

med poesi-liv
vill jag fylla min dag

och fri vill jag leva
till dess jag dör!