Se till att normalisera dig människa så ska du bli insläppt i den härliga och perfekta svenska gemenskapen. Släpp ditt obstinata egensinne så att du smälter in och blir som de andra konformistiska medborgarna på underbara grillkvällar utan djup och orginalitet. Se till att somna in människa och sitt med öppna ögon ännu en totalt meningslös kväll framför TV:n som sänder ett program med normalister som älskar sin mediokra slätstrukenhet och höjer varandra till skyarna så där typiskt svenskt avstängt, själlöst och förljuget. Normalisering och att sätta på en mask eller att vara ensam på sin fullständigt hopplösa ökenvandring och propert och normaliserat folk som glor på en på ICA och sitta i lägenheten och allvarligt överväga självmord som en väg ut ur det pinsamma helvetet.

Varför ska man gå upp ur sängen på morgonen när man inte har ett dugg att leva för? Se till att normalisera dig människa så ska du bli insläppt i den härliga och perfekta svenska gemenskapen. Inte prata om djupa konstiga saker, inte citera Stagnelius dikt I förödelsens stund. Som svensk måste man lära sig att stänga ned och dölja negativa känslor samt vara så nöjd, glad och tacksam över att man är normal och får vara med på den fantastiska och helt förutsägbara myspys grillkvällen. Det normalschizofrena Sverige och det olevda livets tragiska faktum.

Det borde vara som i Lars Norens briljanta familjedramer med uppfriskande storbråk och sociala katastrofer. Hellre det än en död ytlig gemenskap som inte leder till någonting konstruktivt och befriande. Gud ge oss kärleken och sanningen vi som vandrar i dödsskuggans dal av svensk förljugenhet
och en normalism som tar stryptag på både
på livslust och djupare kreativitet. En kraftig överdos av sömntabletter och man spänner i ett galet och fullkomligt urballat tillstånd tvättlinor över hela lägenheten och hänger.upp tvätten.

De få vänner man har ringer aldrig mer och man drar något gammalt över sig och ruttnar bort. Man ligger död i 4 månader innan man blir upptäckt av det cyniska allmännyttiga bostadsbolaget. På ens begravning kommer 7ngen. Man var en fullständigt lömsk, obstnat och oförutsägbar konstnär och författare och det var inte alls så populärt bland de förljugna normalisterna och zombiesena Det är som att det vilar en förbannelse över staden Örebro.

Limbo som råder i den falska tryggheten och idyllen. Stress, ytlighet, förvirring och beslut som slutar i katastrof. Maktfullkomliga och surrealistiska myndighetspersoners hybris och normalism. sönderKaos och kortslutnong. Bortförklaringar. Multipelt dysfunktionella männskor i akut behov av professionell hjälp. Till vilket pris som helst förnekelse och locket på. Sverige är ett brs lsnd. 1500 själar begår självmorde vsrke år. 730.000 fattigsvenskar. Att vänta på några mstkassar från Röda Korset. Statsministerns självgoda ignorans med ett charmant leende. Samhällets omänskliga mördande tempo. Fyra stycken medborgare ska ta livet av sig de närmaste tjugofyra timmarna.

Vanvårdade och försummsde barn och ungdomar som älskar att vandalisera och ställa till med grov skadegörelse, skär sönder däck på bilarna på parkeringen. Otaliga skjutningar och sprängningar. Psyksjuka enslingar som exploderar i ett besinnngslöst våld. En psykiatri som är dysfuntionell och
inte klarar att ta sitt ansvar med en alldeles för liten budget. Ett överhuvudtaget alldeles för kärleksfattigt samhälle som imploderar i sitt eget mörker och ?aos. Likgiltigheten och det ordnar sig-attityden. Att vägra bli vuxen och ta ansvar. Ju mer vi konsumerar prylar, TV, och internet desto mer utarmat och tommare blir livet i en förödande icke-mänsklighet.

Den psykiska ohälsan som ökar bland befolkningen som ett normaliserat permanent undantagstillstånd. Människor som är så ensamma att de går omkring på stan och inbillar sig gemenskap. På stan stress, kyla, bortvändhet, egoism och köphunger, plus livsfarliga elsparkcyklar som i en utflippad sciencefictionfilm från 70-talet. På akutpsyk sitter trasiga och vilsna människor och hoppas på ett mirakel. På den psykiatriska kliniken sitter patienterna passiviserade och glor och har inte en aning om hur deras misslyckade liv skulle kunna förändras till meningsfullhet och glädje. Doktorerna och personalen har inte heller de den blekaste aning förutom förvaring på avdelning och medicinering.

Det kanske helt enkelt handlar om att man måste normalisera sig och bli som folk, sluta att tänka på djupet och ha såna otroliga krav på livet, sig själv och sin omgivning. Att sluta älta sina gamla trauman vilket är omöjligt. Att ta och börja motionera. Att sluta vara så förbannat självupptagen. Att sittstrejka på Stortorget med ett plakat: JAG ÄR SÅ JÄVLA ENSAM HJÄLP MIG!! Skrika det i en megafon tills två poliser kommer och stoppar in en i sin bil. Äntligen lite mänsklig kontakt och känslan av att faktiskt existera och den ena polisen visar faktiskt lite empati. Ursinniga barn som krossar fönster med stora stenar på sin skola. Vanvårdade barn som sitter i cykelrummet, tar ecstasy, sniffar lustgas och fingrar på pistoler.

Föräldrar som inte ser och hör sina barn, inte känner dem. Barn som sitter i fängelse. Barn som gör vad som helst för att bli älskade, sedda, förstådda, eller hatade. Vad som helst bara inte den fruktansvärda likgiltigheten, godtycket, sveket, nonchalansen, och känslan av total ensamhet. Utslagna människor som har börjat att helt självklart och naturligt promenera runt nakna i city. De har blivit hundratals som sittstrejkar på Stortorget och kräver kärlek, respekt, och full förståelse. Fattigsvenskarna och de psyksjuka som ansluter sig tills tusentals människor syns på internet i hela världen. Demonstrationerna
som sprider sig och blir globala. Männisor vidöppna för livet, sårbara och urstarka.