En sägnernas man
i galopp över torget

Till häst
med förvriden kropp

Mot klarblå himmel
en sommardag

Är hans mörka gestalt
ärgad av tidens gång
ändå en central gestalt

Om han funnits alls
därom tvista de lärda

Ändå känns hans
kamp med sig själv
och sin häst igen

Kanske lever han
likt en arketyp
i vårt undermedvetna än

I vilket fall så är han ändå
någon vi med en rysning
tycker oss känna igen

Då vi som gäster
i en sommarstad
släntrar runt bland
alla de andra
över det Stora torget