Vi gick mot vattnets själ,
där fanns inga stjärnor.

Där fiskade vi tankar istället.

Vi fann alltid en stillsam yta,
där kunde vi vila.

Havets klocka tickade,
tillbaka i tiden.

Vi förlorade vartenda blad
från vår tid.

Så tinade vi bort,
tillsammans med körsbärsträden.

©E Nordin