Som barn älskade jag min stora hjälte Pellefant den alltid snälla och självuppoffrande blå lilla elefanten som var min förebild och ledstjärna som ett strålande alternativ till min pappa som var på tung och katastrofal dekis och som så småningom pinad i sitt mörkers meningslösa rundgång begick självmord men Pellefant var alltid pigg, glad och engagerad och tröstade mig i min svarta och surrealistiska sorg och förtvivlan åh Pellefant min fantastiska idol jag älskar och upphöjer dig än idag!