Här lämnar jag dig mitt hjärta.
Du tar hand om det väl.
En dag kan du behöva det.
Vem vet?
Ditt bröst passar för mitt hjärta!
Din famn passar för min mun och mina beröringar!
Och kanske är den som en himmelsk bank som bevarar mig för evigt...
Jag vet att bergen i min stad är dina bröst.
Slätterna och bäckarna är mina.

Rapphönan ropar på mig när jag tar fel väg till mig själv.
I min stad är gris, björn, varg, lejon och örn mina, och jag är också för mig själv!
På väg till mig hittade jag mig som en blåsa på min mammas tunga.
Därför nämner min mamma mitt namn med sin mun hela tiden!
Och så lärde hon mig hur jag stavar hennes namn när hon är frånvarande!
Jag dansar glad över det.
Svårt att vara kurd...