Längst bak i bussen tre överförfriskade varav en fulltatuerad kvinna och två högljudda karlar. Vid nästa hållplats väntar två yngre, en kille och en trådsmal tjej.

Bussällskapet går av och de alla fem kramar om varann.

Jag blir bekymrad och särskilt över den trådsmala. Hennes ögon ! De ser nåt som vi andra inte ser.

Hon kramar den tatuerade länge länge och stryker henne över ryggen upp och ner. Hon får bli hennes mamma resten av dagen.

Det här kommer inte att sluta lyckligt
och jag kan inget göra.
Hjälplösheten klöser i mig och jag som är på väg till min vän och en supergod buffe'.