det allvarligt traumatiserade barnets ångest och förtvivlan över de vuxnas bortvändhet och godtyckliga positivism och optimism. det ska säkert ordna sig ska du se. det svårt skadade och ensamma barnets permanenta och allt mer surrealistiska undantagstillstånd som leder till den helvetiska avgrundens psykotiska sammanbrott i det långa loppet. vad bra att
vår älskade pojken ät så välmående säger de blinda och döva vuxna. pojken sällar sig till de utslagna knarkarbarnen i det ökända och ignorerade cykelrummet med alla möjliga sorts droger, pistoler, och några ungar bygger stora bomber att häva vuxenomgivningens tillstånf av totalradikal idyll och koma. man driver en knarkcentral och bordell åt det kriminella nätverket i det närbelägna betongghettot oxhagen. kärleken och samhörigheten som flödar. en väldigt nojigt pedant frikyrklig kvinna i radhusområdet som dammsuger sina blomrabatter väldigt noga för annars kommer gud att straffa henne plus att hon klipper gräset med nagelsax. en enorm bomb som exploderar en natt i området men det är överhuvudtaget som reagerar. polisens pressmeddelande: det har bara absolut inte detonerat någon bomb i världens lugnaste
<span;>och mest fridfulla bostadsområde det perfekta grönsångaregatan. pojken och de andra fullkomligt utslagna knarkarbarnen sniffar thinner och kontaktlim med gruppen ministry på bandspelaren. de vuxnas påklistrade kärlek, glädje, och vänlighet, som döljer en svart avgrund av vrede, hat, och avsky. det är dallas på tv ikväll med ost, kex, och rödvin. vi har ju det så himla bra i vårt trygga älskade folkhem. knarkarbarnens ångest och förtvivlan dövas med stesolid och sobril. fönstertittande män står med kikare och stirrar in lägenheterna i mörkret på kvällarna iklädda endast långa rockar och hög hatt. hela ångestsamhället vibrerar av ångest och olust medan regering och riksdag sitter välbetalda och känner sig förträffliga i sin kärleksfullhet. sossarna som skiter blankt i klasskillnaderna. om tio år är 17 av de 20 knarkarbarnen antingen i fängelse, psyksjuka, hemlösa, eller döda, och det är ingen som bryr sig nämnvärt. tänk positivt och optimistiskt. fokusera på den härliga framtidens ekonomiska och praktiska uppsving och tekniska innovationer. tänk framgång och gränslös lycka. fokusera på abba, stenmark, borg, kamprad, och olof palme. pojken som skjuter i sig sin första spruta med heroin. några urspårade och avdankade med väldigt vänliga och omtänksamma hippiesocialsekreterare förser knarkarbarnen med droger. zombies som kommer hem från jobbet och spöar upp sina fruar. i den euforiska radhusidyllen kan det inte hända något ont. det råder en kraftig och tung trygghetsnarkomani. några psykiskt störda småbarn sitter i sandlådan och kastar hårda leksaker i huvudet på varandra. det är inga vuxna som ens reagerar. det underbara samhällsmaskineriet som bara måste fungera. överkörda själar som begår självmord. det råder ett inbördeskrig som till varje pris måste förnekas, ignoreras.vad skönt att du mår så bra säger det supertraumatiserade barnets mycket underliga förädrar. gå och köp en dyr glass i kiosken. vi höjer din veckopeng älskling. det är den pojken som fem år senare mycket allvarligt gränspsykotisk bränner ned radhuslängan så att 11 hyresgäster dör. björn borgs alla missade matchbollar mot john mcenroe i wimbledonfinalens fjärde set i början av juli 1980. det hjärntvättade sverige står stilla. mamma går på stesolid och vitt vin. pappa står naken och försöker att banka liv i gammal uttjänt elektronik med en hammare. vad himla bra vi har det skriker lillasyster som går på lugnande hon också. björn borg som vinner och folkhemmet som kreverar i en euforisk extas. tomheten i huvudet senare på kvällen. apati över att det roliga är slut. knarkarbarnen som bränner ned varbergaskogen i förbifarten. bordellen och knarkcentralen i cykelrummet som går för högvarv. prominenta högt uppsatta män som kommer smygande i nattmörkret för att få sig ett riktigt skönt ligg. naturligtvis så var denna legendariska epok 60- 70- och 80-talen inte bara en dysfunktionell urspårad cirkus. det fanns åtskilligt med friska och välmående människor. den mycket allvarligt traumatiserade pojken vars övergivna svarta sorg och förtvivlan kommer till utryck och vansinnigt rabiat utlopp i att anlägga bränder
i trakterna där han bor. spruta tändvätska i grannarnas brevlådor och fjutta på under de varma sommarnätternas tunga stesolid- och rödvinspåverkan. att på dagarna spela helt oberörd och välmående. blåvägra att gå till skolan och bli extremmobbad. till varje pris dölja sin konstanta kris, det permanenta undantagstillståndet som pågått sen ens älskade 6-åriga lillbrorsa blev påkörd  av en lastbil och omkom en torsdagskväll i början av maj 1979. den uteblivna krishanteringen och sorgeprocessen. livet som bara måste gå vidare. att bedöva smärtan med shopping, TV, alkohol, sex, och stesolid. pojken som i ett euforiskt heroinrus eldar ned hela sin skola och spelar skötsam och oskyldig. mammas och pappas fina och väluppfostrade lilla älskade pojke. pappa som är notoriskt och som besatt otrogen, liksom mamma som köper sex av småkillar uppe på järntorget. det infernaliskt absurda i att finnas till som en spyfärdig ångestmänniska. livet är ett högst påtagligt och kännbart straff och man ger lyckliga människorbpå ICA blickar som kunde mörda. man skulle verkligen behöva åstadkomma en radikal förändring i sitt plågsamma jävla liv så man går till en högst ansedd psykoterapeut. men det slutar bara att man förför honom på golvet i en timmes högoktanigt ursinnigt sex som i och för sig är en högst verksam sorts terapi men så klart ändå helt fel. yoga och meditation är bättre och halleluja i någon trivsam frikyrka. jag passade på att förföra och frälsa den näpna pastorn också samt några unga killar. jag och min man tillhör den generation av 40- och 50-talister som inte har vuxit upp. vi ställer oss ständigt frågan hur bär man sig åt för att växa upp? jag försöker verkligen att vara vuxet duktig, skötsam och ordentlig men det är bara det att jag har en så våldsam och förödande stark sexuell dragningskraft. min man likaså.vi ber faktiskt fader vår varje morgon tillsammans med våra snälla och välartade ungar men efter vår yngste sons död har ingenting varit sig likt, ett svart hål i bröstet som kväver all glädje, livslust, och alla våra förhoppningar. vår tioåriga dotter som på något sätt skaffar stesolid som överdoserar. vår 12-åriga pojke som måste ha nåt djävulstyg för sig, jag bara känner det, dessutom så vägrar han totalobstinat att gå till skolan som nu förresten har brunnit ned, för att han har så mobbad. rektorer, lärare, och rubbat folk på kommunen som avfärdar mobbingen som falska rykten. det finns överhuvutaget inte några fel på skolan. eller rättare sagt fanns.grönsångaregatand inte sällan skenbara idyll. fina fruar och deras män som är knarkare eller alkoholister. flera fall av hustrumisshandel som man hör om i tvättstugan och på ica haga centrum. vi cyklar till hästhagen i hettan som råder i mitten av juli och svalkar oss i svartån här på väster i örebro. vår dotter måste omedelbart få hjälp med sitt alkohol- och stesolidberoende. hela familjen behöver akut hjälp.