Det är ett vågspel
när jag lät mina fingrar finna vägen
genom huden,

spända ansiktsdrag fann sitt lugn,

och brösten kunde mötas utan efterspel.

vibrationer som gav födelse åt ett annat liv,
blickar blev hemlösa och konsekvensen
lämnades åt sitt öde

en pastisch av frihet,
ett värmeljus när kalla kårar arla ven,
fötter som möts där täcket tog slut

balansen störde naturlagarna
och begravde alla nedärvda sanningar
i ett centrum utan gråa förorter

kan kyssa din nakna ryggrad som aldrig tog slut,
måla små hjärtan med fingret,
såg att tiden, tidlöst dog och stannade, förlöstes

du fick min ensamma kudde,
den smekte din hud tills
ljuset längre inte kunde synas mellan våra blickar
och sömnen fick finna
den efterlängtade harmonin
som existerar utom räckhåll för all
längtan

med så få minnen
är du skapt i min evighet