Före gränsen var den okänd, den som inte hade namn eller ägare.
Före gränsen var varje hål stängt...
När gränsen kom blev allt ljus...
Som om ljuset hade hackor, spadar, spikar eller stridsvagnar och pistoler och grävde i mörkret.
Jorden var en stor bit som kastades där utan att delas.
Denna gräns tvingade oss att offra våra liv för den.
Denna jord är som en livmoder och jag älskar den så mycket.
Kanske stannade mitt hjärta där och kom inte med mig!
Min far lyckades forma mig i min mors livmoder med all kärlek och ömhet...
Mors livmoder är för mig, far är för mig!
Jag är som luften som förenar dem båda!
Jag är som existens gräns mellan dem!
Jorden under deras fötter är för mig!