Principen är som följer.
Om du anser att du äger rätten att göra eller säga 'dumheter'.
Då ger du väl automatiskt även någon annan,
rätten att göra och säg dumheter på just eget sätt?

Även om du till äventyrs skulle ogilla det och istället vilja
'ställa upp egna regler'.
Det vill säga att du kunde hindra dig själv från att förlora
i en tävling genom att komma på knepet med hur att fuska?

Skulle du göra det då?
Som att veta den rätta raden, innan raden ens existerar.
Du kanske drömmer raden, i nattsömnen.
Sedan spelar du raden och så vinner just den raden.

Och så vinner du varenda gång du spelar.
Om du tar dig rätten att slå någon på käften,
har den rätt att försvara sig då?
Om någon tar sig för med att stjäla från dig.

Har du rätten på din sida
om du söker hindra tjuven
från att begå brottet då?

Om du ger dig själv rätten att gå på gräsmattan,
har andra samma rätt att gå där då,
om det är i en offentlig park?

Hur skall en tonåring reagera
om någon hälsar genom att ta,
the other one, i skrevet,
istället för att räcka fram 'vacker tass'?






o