mellan utrymmet
förvandlas existens
till ett överskott av ingenting

brutna solstrålar
som skrapar prisman
och fördelar regnbågsfärger ofiltrerat
genom ett gapande hjärta som vill så mycket
men får så lite

har fått de ömmande orden tillsänt
att när inget ges,
inget heller fås

men ekvationen är värdelös
när mängden samlas bortom grupperad struktur
och ges på måfå av slumpmässiga variabler
och som blundar när uppmärksamheten vinner

en utsträckt hand är ett tecken på desperation,
men inte en ryggtavla som sakta försvinner bort

det är så enkelt att bara älska ingenting,