Totalradikalförträngning. Det förflutna har aldrig existerat och det råder ett strängt förbud att tänka på det. Något supertraumatiskt har absolut inte inträffat. Barn som härmar och tar efter de vuxna. Barn som så småningom går under med 18 månaders väntetid på BUP.
Barn som överhuvudtaget på något sätt inte förstår någonting av vad det är som händer. De vuxnas besatthet av att förneka och godtyckligt göra om verkligheten. Nu ska vi bara fokusera positivt och optimistiskt och förlita oss på Gud.

Barn med panikångest som skär sig i armarna. Barn som börjar knarka och anlägga bränder. Barn som bara kollapsar in i sig själva och blir psykotiska. Det kommer säkert att ordna sig resonerar föräldrarna och vi har då inte gjort något fel. Vi är ju djupt troende pingstvänner
så kom inte och skyll på oss! En desorienterad vuxenvärld som inte minns vem barnet är.

Barnet som har börjat att gå ärenden åt det kriminella nätverket i Oxhagen av vilket det får mycket mer kärlek, uppmuntran, medkänsla, och bekräftelse än hemma i den utarmade limbotillvaron. Totalradikalförträngning och en kärlekslöshet att skrämmas av i den skenheliga familjen. Barnet vägrar att gå till skolan och tillbringar dagarna vid TV-spel med Joy Division, The Cure, och The Doors på stereon. Lågstadietiden då barnet var älskat och härligt omhuldat existerar inte. Mamma, den bisarra hushållsroboten går på stesolid. Pappa, som med stor sannolikhet är bipolär manisk går till prostituerade. Storasyrran som gick ut och hängde sig i skogen förra sommaren efter att ha blivit sexuellt utnyttjad av en präst på konfirmandlägret.

Barnet som beställer hem droger. De urartade festerna i cykelrummet då bilar sätts i brand i ett obeskrivligt kaos och tumult. Barn som inte har några funktionella och riktiga föräldrar. Andra lyckligt lottade barn i radhusområdet som är älskade, trygga, och lyckliga. Barnet som ligger i sängen och tänker på döden och dess så kallade mamma som vimsar omkring och spelar kristen lovsång på hög volym hög av stesolid, konjak, och Jesus.

Totalradikalförträngning. Socialtjänsten som kommer på besök. Mammas och pappas ge sken av allt är bra-attityd och en förmåga att väldigt drivet manipulera och linda runt fingret.
Det är inga fel på vår älskade pojke, han är ju
bara lite skoltrött och ni vet puberteten och så. Gänget som hängivna sitter och sniffar thinner, kontaktlim, och lustgas i cykelrummet för att slippa den outhärdliga verklighetens här och
nu, med The Smiths Meat Is Murder på den stora bärbara bandspelaren. Sverige är ett bra land hävdar Statsminister Olof Palme som kommer att bli ihjälskjuten om ett halvår.

Man är bara tvungen att benhårt övertyga sig om att livet fungerar och att allt är OK tänker barnet som har börja att glida in i gränspsykos. Samhället tolererar inte svaghet och avvikande individer. Man vill ju inte hamna på det ökända och beryktade Mentalsjukhuset Västra Mark. Mamma har börjat att prostituera sig i den fina kristna församlingen för att få pengar till mediciner och knark. Den välartade och djupt respekterade pappa driver bordellverksamhet. Sverige andas harmoni och ett robust och gediget framtidshopp. Det ska vara skönt att vara en svensk idealmedborgare med ett helt otroligt självförtroende.

Barnen som bränner ned den intilliggande Varbergaskogen vilket renderar i en fet bonus från det kriminella nätverket i betongghettot Oxhagen några hundra meter bort. Det utstuderat effektiva samhällsmaskineriet som bara måste vara funktionsdugligt. Framåt i livet mot nya fantastiska möjligheter! En kvinna i 137:an som får rejält mycket stryk av sin man medan barnen ser på. Samma man som alltid hälsar så himla trevligt på grannarna, är socionom samt kulturskribent på Nerikes Allehanda. Allting är så bra på det idylliska Grönsångaregatan, det gula så trivsamma radhusområdet på väster i Örebro.

Mamma har överdoserat stilnoct och vodka. Mitt i natten så går hon upp, kör en snabb tvättmaskin, spänner linor i hela lägenheten som hon hänger tvätten på. Morgonen efter minns hon ingenting och hennes barn med sin hemlighållna panikångest och gränspsykos. Pappa är så positiv med sin magnifika framåtanda. Han är ordförande i den så framgångsrika fotbollsklubben BK Forward
och omtyckt av alla. Hans sidoprojekt bordellverksamheten går alldeles lysande och han får en guldplakett av landshövdingen, som är med och driver de kriminella nätverken i stan tillsammans med en del föreståndare
för frikyrkorna.

Totalradikalförträngning. Nu vänder vi blad, som Kungen sade så klokt långt långt senare. Barnen i cykelrummet kör på LSD och lyssnar på The Moody Blues och bygger bomber. Det är aldrig någon som frågar hur de mår och vad de tänker innerst inne. Det existerar inte någon ömhet och empati. Livet ska bara fungera per automatik helt enkelt. Men pengar, julklappar, och presenter delas ut i överflöd till dessa förtvivlade knarkarungar och allting är så himla bra.

En väldigt nedgången man i 50-årsåldern i 133:an begår självmord men det är snart förträngt och bortglömt. Mannens son blir 10 år senare väldigt allvarligt psykotisk. Men det förträngdes och glömdes snabbt bort. Livet
går som smort. Lycka och välgång. Pappas förödande charm och tjuskraft i den underbara frikyrkoförsamlingen. Han kan få vilken kvinna som helst. Mamma kör hårt på sobril blandat med whiskey. Barnet sitter tillsammans med sin kompis och granne Anders och lyssnar på DEVO och The B-52s. Barnet som attraherar pojkar och flickor i sitt psyksjuka tillstånd och med sin charmanta och utflippade gränslöshet. De gör en mycket fin frisbeegolfbana med 18 hål som de och andra killar kastar nästan varje dag. Barnets konstighet är liksom normaliserad och OK.

Mamma är extremt mobbad på sitt jobb och
tar ett rep och går upp på vinden en natt och hänger sig. Barnet får genast en väldigt elak styvmamma. Gänget spränger tvättstugan
med en helt otrolig bomb. Det är så skönt
att det händer någonting radikalt annorlunda.
Den nya styvmamman är en mycket elakartad häxa men det känns på sätt och vis bra att sätter tydliga gränser. Olycksaliga barn i hela stan som spränger bomber. Mentalsjukhuset som svämmar över, så man bygger fort tre stycken till sjukhus som fylls av alla dessa missanpassade vederstyggliga ungar. Många av dem blir utsatta för totalt livslförstörande lobotomi. Alla patienterna vår vykort från den snälla Kungen och hans flickvän Drottningen så allt är frid och fröjd.

Barnets styvmamma får syn på hans skickligt utförda teckningar och dikter. Hon tar raskt beslutet att pojken ska gå på Konstskolan samt snarast ge ut en bok. Så blir det och barnet blir så populär när han rör sig i de sköna och suveräna konstnärs- och poetkretsarna. I cykelrummet råder det sorg och förstämning över att det kunde gå så fel för deras bästa knarkarpolare. Ett stort minus för barnet är att han går odiagnosticerad och med två mycket allvarliga psykiska sjukdomar, gränspsykos/psykos och bipolär sjukdom, plus att han överhuvudtaget inte har bearbetat sin älskade storasysters självmord.

Konstskolans rektor som öser beröm över honom och hans bok som får strålande rescensioner i de stora tidningarna. Den stormrika styvmamman köper en storartad bostadsrätt till honom och finansierar hans studier. Flickvän, en klasskamrat, flyttar in. Utställning på Örebro Konsthall. Rungande lovord från en samstämmigt euforisk hyllningskör. Han är inne. Alla vill vara i hans strålglans härliga närhet och kreativa driv.