I det formella språket finns ingen kärlek!
Allt är noggrant ritat som slips, struken kostym, sura åsikter och allvarliga samtal utan rynka. Skratt bor inte nära. Och leendet också. Där är människor som saker, båda till salu.
Bakom deras sura ansikten döljer sig deras svaga åsikter.
Deras skor är blanka men alla komplex finns i deras karaktär.
Hundar skäms mycket när de fiser! och de har varken skor, kostym eller slips!
I det formella språket finns ingen kärlek och ingen rättvisa heller! Där finns bara egoism. Så kommer en dag då du blir en staty på Galgbacken!
Det är det formella språkets egenskaper som ingår i det förlorade rättvisan.
Med dem måste du inte tappa humöret, och öppna aldrig din mun av förvåning! Men du måste säga utan att förstå: "Förstått, min herre..."
I det språket täcker alltid näsans skugga munnen.
Vi vet alla: en stor näsa är tom.
På svenska och kurdiska har man samma samtal om näsan!
I det formella språket kan du se näsan växa och krympa, trots att den sitter i samma ansikte och hos samma person...
Näsan ändras och följer makten...
I det formella språket finns bara gruppvåldtäkt, men kvinnan är undantaget!
Det är sjuk psykologi... I kurdiska sagor finns det en berättelse om språket/tungan. Det sägs att: En prinsessa beordrar en bonde: "Du ska ge mig en främmande god måltid imorgon, och om du inte kan! Då ska jag döda dig just då!".
........Fortsättning följer